Jag måste ta upp några fel och missar från föregående text, möjligt att en light-Alzheimer har smygit sig på mig, för det är ändå rätt grova fadäser.

För det första: Håkan Hemlin
Självklart hade vi inte Nordman som lärare, det vore väl ytterst olämpligt att släppa honom i närheten av barn i en så pass lättpåverkad ålder. Nog för att beskrivningen stämmer in alldeles utmärkt ändå, men det korrekta namnet är Håkan Jigling. (Tack till min inside man David Sandberg, som arbetar på Parkhemsskolan, viktig iaktagelse.)

För det andra: När jag radade upp nykomlingar så förbisåg jag två stycken nykomlingar i 6:an (extra pinsamt då en utav dom har titulerats "min bästa vän" under ett par år).
Marina Wistrand och Veronica Sellén utökade den allt mer utmärglade gruppen tjejer i klassen. Några skoj-pigga grabbar (undertecknad var en av dom) missförstod medvetet Marinas namn när hon presenterades för klassen utav lärarna (likt någon slags värvning värvning, mycket märkligt). "Marijuana, det kan man väl inte heta?", frågade vi med hånflin på läpparna. Dock, the joke's on us, Mariana är ju faktiskt ett namn, även om det inte är Marinas namn.

Och till sist har jag gjort mig skyldig till en del stavfel och missar utav fet text. Jag går nu tillbaka och redigerar detta, så håller vi alla tummarna för att sådana pinsamheter unviks utav mig i framtiden. Okej.


Eller jag vill tillägga detta också, vilket jag tänkte göra i tidigare inlägg men helt glömde bort (ännu mer underlag för mina farhågor om Alzheimer), KOMMENTERA! Det är oerhört trevligt att höra era åsikter om det jag avhandlar, eftersom ni också var en del av allt dehär. Ni kan antingen plita ner en rad eller två här direkt i bloggens kommentarsfält (för er otekniska individer: lilla länken direkt under inlägget med texten "Kommentera"), eller så kan ni kommentera via facebook, där jag postar en länk för varje nytt inlägg, för att likt en splittergranat sprida ut mig så mycket som möjligt.
Alternativt: föreslå en öl eller två, för vad är bättre än att gagga om gamla minnen från en svunnen tid, samtidigt som en skön fylla lägger sig som en varm filt över ens medvetande?

Yours truly
Niklas

(Detta har ingenting med någonting att göra, men jag vill ändå nämna att jag genomgått samma procedur som författaren Charles Bukowski, som hade för vana att först dricka en "sjuttis" och sedan börja skriva sina böcker, vakna upp bakfull som ett as dagen efter och radera 80% av innehållet och börja om igen. Jag har dock har inte druckit alkohol i samband med skrivandet, men texten har redigerats om säkerligen 20 gånger, och är bara en promille utav det som först plitades ner.)

NÅVÄL!

Jag tänkte här, i det utdöende formatet "blogg", försöka ta mig igenom åren 1995-2008. Med andra ord: min skolgång. Jag känner nämligen nu, med 22-årsdagen ett halvår bort, att det är rätt tid att blicka tillbaks på denna fantastiska tid och försöka ta med er på resan. Dessa år fyllda utav underbara, hemska, häpnadsväckande och oförglömliga stunder som jag mer än gärna (uppmärksamhets-kåt som jag är) slänger ut i etern, rakt i famnen på er!

Det bör sägas att jag inte kommer spara på krutet, ALLA som har haft ett finger med i spelet kommer nämnas, och varje liten detalj kommer inkluderas. Här censureras INGENTING! "Är han galen, det kan väl få rättsliga följder?", kanske ni tänker. Detta skyddar jag mig mot genom att dels hävda att läsarna till denna blogg är troligtvis endast personerna den berör och således är ingen skada skedd enligt devisen "alla känner alla" och därav vet alla redan allt om alla, och dels är allting skrivet ur MIN synvinkel. Alltså säger jag inte att det är sanningen, utan det är vad jag minns det som. Självklart är jag inte ute efter att hänga ut någon, detta ska inte fungera som Colosseum där ni agerar dödsdömda slavar och jag spelar rollen som den uttråkade kejsaren, men om en specifik händelse är tillräckligt BRA och ROLIG, ja då kommer den tas med. Hur pinsam den än är.

En del av er som hänger med i svängen kanske har läst boken "Två nötcrème och en moviebox" och tänker "vafan, detta är ju inget annat än en ren rip-off".
Mitt svar till sådana åsikter är: ja.
(Och ja, det där va den andra Filip & Fredrik-kopplingen, men försök hitta på något spännande själv då, när allt du gör är att hjärntvättas med deras framträdanden i tv och radio. )

Om jag ska försöka dra ihop en jävla sammanfattning av vad jag vill ha ut av den här bloggen så är det att kapsla in alla intryck, personer och händelser som format mig till den jag är IDAG, och försöka återskapa dessa situationer och känslor.
Blogg kallas ju av många som "nätets dagbok", och om det nu ska ses som en dagbok så bör ju dessa år dokumenteras. Den manteln axlar jag i och med detta.
Jag hoppas att ni kommer finna det intressant, spännande och lite nostalgiskt att läsa denna super-narcissistiska blogg.

Första skoldagen! Första vännerna! Skolbussen! Kamrat! Lunarstorm! Playahead! Gymnastiksalar! Skolmatsalar! Mobboffer! Mobbare! Skolutflykter! 50-öres-tuggummin! Första fyllan! Första snusen! Puberteten! Limp Bizkit! Eminem! Golden Eye på Nintendo 64! Första kyssen! Fotbollskvällar nere vid skolan! The Sims! Tandställningar! Robert Gustavsson! Papi Raul! Småstjärnorna! Fångarna på fortet! Big Brother! Robinson! Disco! Revolten! Hemmagjorda rökbomber! Kundvagnsrace nerför Katrinebergsbacken! Dansken! Lärarna! Porrtidningar i skogen! Smuggelöl!



Jag hoppas alltså att mamma inte läser denna blogg.