niklasthim

Tidigare idag lyssnade jag på en intervju med Magnus Betnér. Man pratade mycket kring bekräftelsebehov, och jag tänkte då "åh, det DÄR var det längesen jag fick smaka på". Så här sitter jag då, och knåpar ihop ännu ett bekräftelsebehovs-tröstande blogginlägg där jag unyttjar min och er historia för att tillfredsställa mitt ego. Det, och självklart suget efter världens godaste öl: belönings-ölen. Fyfan, den slår allt! (DOCK, som den sanna konstnärs-själen jag är så kan jag givetvis inte skapa något av substans utan lite kreativitets-juice. Därför smyger jag lite med en folköl.)

Jag fick tidigare en fråga om vad "Gården" var för något, och jag var nog inte speciellt tydlig med det. Gården var, och är fortfarande, ett rött hus mittemot Pia, där ungdomar hängde på kvällarna och spelade biljard, tjuv-snusade, drack läsk och allt annat "kul" man kunde ha utan alkohol. Personalen på Gården var väldigt blandad, vissa såg man som vänner rent av, andra var väldigt stränga och kunde snarare sorteras in i samma fack som lärare. I ALLA FALL. Här på Gården kunde man alltså köpa läsk och även godis, och var man medlem (20 kronor?) så fick man en gratis läsk per femte besök. Här såg jag ett tillfälle att utnyttja systemet. Men då måste jag först dra iväg på ett sidospår, som kommer HÄR:

Det är sommarlovet mellan åttan och nian, jag befinner mig hos min syssling Jonte, tillsammans med min andra syssling Andreas (mer känd som Benner, men i detta sammanhang väljer jag förnamnet, eftersom efternamnet Benner delas utav både honom och Jonte och kan således leda till förvirring). Vi hade samlats där för att dels spela lite counter-strike och även gå på bio om jag inte minns fel. Jag och Jonte var rätt tajta, mycket tack vare just counter-strike, medan jag och Andreas inte hade varit tajta på ungefär 12 år, då vi hade varit dagbarn tillsammans i livets begynnelse.
Jonte satt mitt inne i en bra runda, vi körde byte varannan death, och var berättade samtidigt om gången han och hans vänner Jocke och Lina varit där, och Lina hade sagt "jag har aldrig testat en trekant", varpå grabbarna svarat "nä.. okej".
Andreas ligger och softar med sitt JL-skärp, JL-tröja, JL-svettband och, för att bryta ett kanske uppenbart mönster, en TaylorMade-keps. Jag sitter liksom lite på mellanhand här, i en fotölj och har ingens uppmärksamhet, och inget att göra. Jag plockar upp en Batman-docka, stor som en Action-Man ungefär, och kastar denna mot Andreas, i hopp om någon slags reaktion. Olyckligt träffar den honom rakt på pungen, vilket får honom att flyga upp och skrika "MEN VAD FAN LIDER DU AV?!?", rösten skar av smärtan och målbrottet.
Vad vi inte visste var att där och då, så föddes något väldigt vackert. Inte bara en vänskap, utan även en idé om att sno ett uttryck och göra det till vårat.
Tidigare har jag berättat om "grupper" man, för en slant, kunde skapa på playahead. Slug som jag var hade jag lokaliserat en mynt-telefon i en tobaksaffär, i vilken vi la två kronor och ringde numret som laddade våra konton med 200 kronor. (Detta bör väl vara preskriberat nu, va?)
Vi, W33M4N (jag) absolut_benner (Andreas) blev vänner på playahead, snackade lite och insåg att vi hade en bra connection, kanske hade vi begått någonslags semi-incest om en av oss hade varit av motsatt kön. Vi bestämmer oss för att skapa gruppen Vad_Lider_Du_Av. Och resten är, som man brukar säga, historia.
Ett halvår senare har 4000 personer joinat vår grupp och det är på tal att styra upp en fest för samtliga medlemmar när vi spräcker 5000-gränsen (vilket vi tråkigt nog aldrig gjorde).

Nåväl, nu vet ni vad Vad_Lider_Du_Av innebär, så då återgår vi till Gården och min plan.
Jag förutsätter att ni alla har förstått att mitt förnamn är Niklas, och på Gården brukade en annan Niklas hänga; Niklas Matses. Efter ett tag tröttnade hanpå Gården, men var fortfarande medlem. Osugen på att betala en egen avgift "lånade" jag helt sonika hans namn. Lätt som en plätt, ingen tilltalade mig vid mitt efternamn på den tiden, så det skulle ju inte vara några som helst problem att hålla denna kuliss vid liv. Jag åtnjöt inte en, inte två, utan kanske sex gratis läsk.
Så kom den dagen, den oundvilkliga, när kommunikationen brast och jag och Niklas Matses befann oss på Gården samtidigt. Jag låg inne i ett rum med röda väggar, dämpad belysning, en madrass och några kuddar, och behandlade detta rum precis som den typ av rum det låter som: mitt harem. Där inne låg jag i en slags romersk-livsnjutare-ställning och hällde i mig ännu en gratisläsk och kanske pratade jag om Vad_Lider_Du_Av-festen inför storögda kvinnor och barn. Nåja, i min värld var jag kung där och då, och det kunde ingen ta ifrån mig.
Inte ens när den hårdaste av de hårda (som jag för mitt liv inte kan minnas namnet på, men inte kan det väl vara så parodiskt att även hon hette Maria?), klev in och frågade om jag hette Niklas Matses, jag svarade ja och hon svarade "Okej, för han spelar biljard där ute", INTE ENS DÅ tappade jag min kungakrona. Måhända att den hamnade lite på sniskan, men jag tänkte att jag kunde rädda situationen.
Mitt försvarstal löd: "Jag är skaparen av Vad_Lider_Du_Av, 4379 medlemmar."

Jag fick betala 20 kronor och ange mitt riktiga namn.


SÅ, nu har ni fått lite mer kött på Gården-benen. JUSTE, vi spelade även "Charlie the duck", eftersom internet var helt uteslutet på Gården, och detta var det enda installerade spelet, ett slags Super Mario, fast ordentligt mycket fyrkantigare och med en anka istället för italiensk rörmokare.


Låt oss nu prata lite om alkohol.

I åttan var vi ute på praktik och jag höll till på min morbrors båt, as usual. En båt vid namn Nordanvind, som levererar grus, sand, jord och liknande runt om i Stockholms skärgård. Jag älskade att vara på den båten. En kväll sitter vi och kollar på den lilla 14-tums tvn, jag, min morbror och hans bror Svenne. Nämnde Svenne går till kylen och plockar fram två Falcon bayersk, stänger kylskåps-dörren halvvägs och stannar sen upp. Öppnar dörren igen och tittar på mig, "du vill väl ha en eller?". "Klart han ska ha en!" utbrister morbror Leif, och jag, jag tänker "herregud, ska jag bli FULL nu?".
Som om inte detta vore nog åker tre små glas och en flaska whiskey fram. "Ja, jag ska alltså bli full", tänkte jag.
Jag minns att jag tyckte om ölen, men whiskeyn var lite svårare att dricka, den liksom brände på ett så oförberett sätt att jag nöjde mig med en liten, liten en. När jag senare skulle borsta tänderna såg jag mig själv i spegeln och fick det där klassiska salongsberusade flinet, tänkte "wow, såhär vill jag alltid må" och gick sen och la mig. And downhill from there.

Nä.
Första gången jag hörde talas om en "fest" där det skulle finnas "smuggel" var när Alle och Jocke Vinter sa att det skulle "vara fest i Stendal" och att vi borde "dra dit och sno bärs från fjortisarna". Detta var kanske tre månader efter mitt första möte med alkoholen, och jag visste inte om jag var redo. Jag skulle alltså både vara bland fulla människor som lagligt sett inte FICK vara fulla OCH stjäla, det gjorde mig väldigt tveksam. Vi gick dit, men kollade mest på folk. Det var ingen som drack så mycket, Johanna Aronsson och hennes vapendragare Emmie hade haffat varsin tvillingbrorsa. Vi gick hem runt 21-22, men ändå, jag hade doppat tån.

Den första fyllan skulle dröja till 15, Andreas hade av sin låtsaspappas lillebror Stefan fått en platta öl, 200 spänn och ett paket kondomer. Den röda tråden mellan dessa tre ting känner jag inte till, kanske skulle han alltså supa ner någon, i nödfall erbjuda två hundringar och i bästa fall komma ihåg att ta på sig en kondom.
Helgen efter hans födelsedag åkte vi ut till Möja, där hans mamma bodde och plattan med öl var lokaliserad. Nykøbing, 24 burkar bara för oss. Vi åt middag, tog varsin öl till maten (helvete, var det första smakprovet på vuxenlivet?) och sprang sedan upp för trappan, in i pojkrummet, smällde igång FIFA 2003 (vilket vi var jääävligt bra på, kinesiskt-gymnastik/pingis/golf-underbarn-bra) och öppnade varsin öl. Nu var det dags, nu jävlar skulle vi SUPA och bli PACKADE.
Ett gäng matcher spelades, men ingen fastnade i minnet, förutom den EPISKA Galatasaray - LYON. Vi var nu inne på vår fjärde öl, vilket också skulle bli den sista, och jag spelade propaganda-fotboll med mitt Galatasaray. Serkan cyklade in tre bollar och förnedringen var så jävla total. När slutsignalen gick lutade jag huvudet bakåt och kände svindel. Jag tänkte att livet allt var bra vackert, ibland.
Helgen efter åkte vi ut till Möja igen, hungrande efter ännu mer äventyr i fyllans vilda universum. Denna gången vart det fylla på riktigt, resten av plattan hälldes, nej ÖSTES, ner i våra törstande svalg och en liten, liten mini-spritflaska på 5 cl delades på. Det var viktigt att betona att vi även drack den där spriten utöver de åtta ölen, tyckte Andreas, men jag vet inte. Den kändes utblandad med Sprite också, så kanske var det snarare placebo från hans sida.
Morgonen därpå tittar Andreas på klädhögen nedanför hans säng och ser att hans vita strumpor inte var helt vita numera, utan hade prytts med små gula fläckar.
Trots den massiva mängden vi drack, så var det inte tal om några minnesluckor, bara lite okoncentration i kiss-momentet som inte hade uppmärksammats förrän nu.
Detta blev snabbt en tradition (inte strumpkissandet alltså). Vi fixade en platta bärs som skulle räcka över två helger och sen åkte vi ut i skärgården och levde livet. Jag var den som hade säkrast öl-kontakter, Danne och Jimmy kunde fixa smuggel för tvåhundra spänn (GISSA vart födelsedags-pengarna tog vägen), Carlsberg sort guld och Norrlands helt guldiga burkar (fan, var dom inte jävligt flashiga?). Detta ansåg vi vara finöl, vad nu det spelade för roll för oss två, vi hade fan druckit strump-pisset om det lett till samma fylla.

I denna mångåriga tradition så fanns det ytterligare en tradition, något som var ett stående inslag i varje fylla, oavsett vart och när den skedde. Runt öl sex-sju åkte mobilerna fram, inspelning slogs på och vi började snacka. Herregud vad vi snackade. Såhär i efterhand kan jag tycka att det var ett ganska så stenat beteende av oss, eftersom det vi sa var aldrig hade någon direkt grund att stå på, och alltid avbröts av att den ena utbrast i ett "fan va bra jag MÅR!". Men dagen efter hade vi alltid lika roligt åt dessa inspelningar, för baksmälla och ångesten med den fanns ju inte. Dagen efter var man fortfarande kung. Det var fina tider.


Och nu är det nog dags för mig att ta den där belönings-ölen. Suget är bra stort.
Kanske bjussar jag på en skön inspelning när salongs övergår till punsch-fylla.