niklasthim

Med stor risk för upprepning (då jag inte alls har lust/ork att läsa igenom mina tidigare inlägg, och med tanke på att det var väldigt (pinsamt) längesen jag publicerade en text senast) ber jag er ha hänsyn till eventuella info-dubbletter. I övrigt föreslår jag att ni lutar er tillbaks, tar ett djupt andetag och låter er ryckas med i denna medelstadiets sista, ångestfyllda resa, slingrandes mellan uppsplittringar, sex och en ytterst osäker framtid.

Inför sexan så var det en stor förändring vi alla var medvetna om. Fyra utav våra mest älskade ansikten skulle lämna oss. Nåja, åtminstone tre (jag låter er själva klura på vem den där fjärde, inte superpopulära, eleven var). Tom, Alexander Hildingsson, Frida och Anna, skulle alla söka lyckan i den nyöppnade Kunskapsskolan, belägen i Tumba. Namnet sätter ju ribban väldigt högt, tyckte jag, en skola som kallar sig för Kunskapsskolan ska ju erbjuda utbildning som skickar en rakt in i gräddfilen till Victor Rydberg och senare läkarlinjen på Yale. Det som lockade dessa fyra själar att sätta sig på en buss i 20 minuter och tvingas lära känna främlingar (vilket i min värld var totalt otänkbart. Totalt.) istället för att gå 5 minuter och tillbringa skoldagen med människor man träffade mer än sin familj (vilket i min värld var mycket tänkbart), var det kanske lite misstolkade ryktet om "rast när man vill". Man skulle alltså kunna gå på en lektion, och sen utan förvarning, så fort känslan föll på, bara resa sig upp och ta ett break. Hur mycket man ville. När man ville. Detta stämnde givetvis inte, vilket resulterade i att Alexander gjorde comeback i 6 blå redan till vårterminen.

Vi andra då, vi som inte vågade steget över bron. Ja, vi fick inleda höstterminen med att för första gången höra den otroligt seglivade myten (än idag har jag inte fått detta varken bekräftat eller förkastat) att Robin Hemberg skulle ha erbjudit Josefine Karlsson 50 öre för ett samlag, vilket Jossan, enligt myten, ska ha valt att acceptera. När detta först nådde mina öron rådde det givetvis inget tvivel, om det var någon som skulle vara först på sex-bollen så var det självklart Robin. Och Jossan var ju ett år äldre än övriga, hon hade säkert mycket erfarenhet på området, så självklart hade dom gjort det.

Jag hängde fortfarande ihop med Emelie, och Johan Söderman hade ett on-off-förhållande med Josefin Norrby (hon vägrade kyssas, eftersom hon var "kittlig på tungan"). Vi fyra bildade ett sånt där vidrigt par-par. Vi gjorde allting tillsammans (den aningen difusa termen "allting" innebar oftast att vi åkte till Hågelby och tittade på Emelies häst. En gång gick vi på cirkus, men då tror jag inte Emelie var med). Relationer i detta stadie av livet var ju kanske inga regelrätta förhållanden, möjligtvis kramade man varandra efter skolan, men mycket mer än så var det aldrig, TILLS vi åkte på klassresa, Kloten-lägret. I två års tid sålde vi baguetter till grannarna, varje fredagkväll. Jag hade mina säkra kort, tre baguetter som alltid blev sålda. Man var tvungen att sälja fem, och allt som oftast köpte mamma de två sista. Ryktet gör gällande att Frida och Julia en gång sålde iväg uppåt 30-40 var, men det ryktet (till skillnad från Robin-Jossan-gate) avfärdade jag direkt. Inte en chans. MEN! Dessa pengar tog oss alltså till Kopparberg och Kloten-lägret och väl där delades vi in i rum om sex. Jag delade rum med: Johan, Josefin, Emelie, Susanna och eventuellt en sjätte person som fallit i glömska. Om man ska pin-pointa en punkt där mitt och Emelies relation fick en rejäl skjuss och faktiskt kunde kallas för förhållande, så var det den första kvällen på Kloten. Jag fick börja med att lära mig om kvinnors användande av sex som motivation. Nåja, jag vart lovad en puss för att bädda iordning sängen, och gjorde givetvis detta. Det var dock inte denna puss som var skjussen, utan det faktum att vi sov tillsammans. Ett par obligatoriska skämt om att "där blir de inte mycket sömn" och "är ni verkligen redo att bli föräldrar?" från övriga rumskamrater, men något mer än ett tafatt försök till en fullt påklädd sked vart det aldrig. Nej, det där var jag absolut inte redo för, det var något Robin Hemberg ägnade sig åt.

Dagarna på Kloten ägnades åt diverse lekar och aktiviteter, såsom paddla kanot (där Robin och Richard delade kanot, välte och förstörde Robins snusdosa), blåsrör (heter det så?), tipspromenad och någon slags gå-på-lina-högt-uppe-bland-träd (två personer, Susanna och Veronica, bröt ihop halvvägs ut på linan. Jag har å andra sidan kanske ingenting att säga om den saken, eftersom jag var den enda som bangade på linan. "Knäproblem" löd min ursäkt). Och självkart discot. De till Kunskapsskolan flydda fick också åka med till Kloten, vilket höjde hela upplevelsen ytterligare några snäpp. Vid ett tillfälle klädde vi (jag, Tomas, Tom och Alexander) ut oss till kvinnor, medan kvinnorna klädde ut sig till män. Vi insåg den otroliga orättvisan i att tjejer kan bära killkläder utan problem, men att motsatsen inte är att rekommendera. Tom var den av oss som såg bäst ut i tjejkläder.

Vid ett tillfälle, efter discot, lärde jag mig ordet "fjöla", alltså "pissa". Detta gjorde nämligen Johan rätt ut genom fönstret i vårat rum, inför ögonen för hela sällskapet. Jag vet inte hur han resonerade här, jag minns väl att det fanns toaletter precis utanför vårat rum. Kanske var det ett statement, kanske var han bara uppfylld av all den eufori vi tidigare hade pumpat upp när vi hörde Running Free - Iron Maiden gå igång inne på discot.

Efter jullovet fick vi i en lapp utdelad, med tre rader. På dessa tre rader skulle man teckna ned sina tre favorit-vänner, som man helst går i samma klass med i högstadiet. I en klass på 25+ skulle man alltså välja tre. Jag valde Alexander Hildingsson, Johan Söderman och Daniel Eriksson och fick full pott, men mer om detta senare!

Och påtal om favorit-vänner!
Vi hade en lek/tävling i klassen, som gick ut på att man i början av varje vecka drog en lapp ur en hatt/papperskorg/låda, på vilken de stod ett namn på en klasskamrat.  Denna person skulle man vara EXTRA snäll emot under veckan. Lite bakgrund till detta kanske vore på sin plats. Ni förstår, klass blå anno 1989 var ett riktigt rövgäng. Vi var stökiga och en gnutta mobbning pågick. Ett par åtgärder var att vi hade extra föräldramöten, föräldrar med på lektionerna och detta, som jag för mitt liv inte kan minnas namnet på! (Marina kommer vara snabb på att rätta.) Mobbningen handlade om att Johan Åberg under årskurs 5 hade fått gå under öknamnet "Ålen". Åberg-Ålberg-Ålen, you get it. Mer eller mindre hela klassen, åtminstone alla killar (jag misstänker att inga tjejer kommer våga erkänna sig skyldiga?), använde detta namn när vi tilltalade Johan. Varför? Svaret då hade varit: varför inte? Svaret idag: för vi var ett rövgäng. Detta fick ett slut när fler och fler av oss insett att Johan faktiskt var en riktigt skön kille, och vi haft ett möte om denna mobbning, där Mattias Landin sa "ska vi en gång för alla vrida nacken av denna ål, och släppa den en gång för alla?" varpå Ken reser sig och går fram till Johan, tar ett låtsasgrepp om halsen och skrattar lite. I efterhand kan jag tycka att detta var fruktansvärt kul, jag tillochmed skrattar småhögt i min ensamhet as we speak, men just då var det väl ganska opassande.

Iallafall! Sista lektionen varje fredag så skulle varje person gissa vem som varit den "speciella vännen", den som varit extra snäll mot en. Om man gissade rätt vann den "speciella vännen" något, vad minns jag inte, men jag kan väl tänka mig att det handlade om en glass. Det fanns vissa knep för att klura ut detta (förutom att säga det rakt ut och således få en gratis glass). Mattias Skog misstänkte att Johan Söderman var hans vän en vecka. Han tog då på sig en Hammarby-tröja (Svenska Mästare 2001) och frågade Johan, som är AIKare, vad han tyckte om tröjan. 10 gånger av 10 hade en putslustig, aningen elak kommentar kastats ut från Johan, men han var ju nu tvungen att vara snäll. Något i stil med "jag gillar färgsättningen" vart Johans svar, och Mattias kunde således fixa en gratis glass åt Johan. Förvånasvärt att vi alla var så ärliga med denna tävling, när vi övriga tiden betedde oss som rötägg.

En annan tävling vi hade var "Kors i taket". Det gick ut på att vara så skötsamma som möjligt, och i slutet av lektionen kunde läraren säga: "vet ni vad, idag har ni varit RIKTIGT duktiga. Fram med stolen, det blir bannemej ett kors i taket!" och rita ett guldkors i taket till klassens jubel. Ju fler kors vi fick ihop till slutet av terminen, ju roligare aktivitet skulle vi ha efter skolan. Det blev bio, Star Wars episode: II och Pizzahut på Heron City med tidernas coolaste Daniel Jarl. Jag njöt utav varenda sekund.


Jag kommer från och med nu hoppa fram och tillbaka i tidslinjen och kasta in lite sköna anekdoter emellanåt. Detta för att slippa fler avbrott och den koma jag hamnar i efter att ha pumpat mitt minne på 10 år gamla minnen i 5 timmar. Alltså: flera kortare inlägg, lika många långa inlägg. Har vi en deal?

Tillsist vill jag än en gång be om ursäkt för min frånvaro. Och även för den dåliga kvalitén på detta inlägg. Detta kan liknas vid att vara guldmunk, det har gått så lång tid att jag tappat känslan för det och behöver således en enkel match för att komma in i spelet igen. Därför kastar jag ut detta, till förmån för kommande inlägg. För nu har vi högstadiet framför oss, och då, DÅ blir det ÅKA AV!