Året är 1995, jag hade flyttat till Tullinge året innan (ganska precis, om inte exakt på dagen, som Kurt Cobain beslutade sig för att käka hagel med resultatet: hjärnsubstans all over the place. Mycket tragiskt.) och hade inte skaffat mig några vänner, förutom grannflickan Sanna. Nu var det dock dags för en enorm förändring i mitt liv: jag skulle börja studera på Parkhemsskolan, skaffa vänner, åka skolbuss och äta annan mat än mammas.

Jag minns väl när jag för första gången klev in i det rum som i 10 månader framöver skulle vara mitt klassrum. Väggarna var tapetserade med någon brun, lätt pälsliknande tapet och golvet var gult.
Av någon märklig anledning, som jag ännu inte fått helt förklarad för mig, hade alla andra barn redan ritat självporträtt som prydde klassrummets väggar. Det enda utav dom som jag minns är Simon Allingers, ett helt vanligt face som absolut inte liknade Simon mer än någon annan, men runt huvudet hade han ritat en stor, knallröd man. Det liksom BRANN om Simons huvud. Simon skämdes uppenbarligen inte över sin hårfärg.
Jag fick genast skrida till verket och rita ett eget porträtt.
Jag minns även att min ena fröken, Ann-Britt, hade en knöl på en av sina tänder, ett slags tidigt tandsmycke fast naturligt. Hon hävdade att det var tandsten, men den teorin köpte jag aldrig.

En gång minns jag att en tandläkare kom på besök, för att instruera oss om hur man borstade tänderna och om flour och tandtroll och sånt, ni vet. Någon i klassen, låt säga att det var Jennifer Glader, frågade om man skulle spotta ut tandkrämen när det började skumma i munnen. "Verkligen inte, då blir ju inte tänderna rena!" utbrast tandläkaren. Jag tyckte det hela ändå lät rätt rimligt, om jag använder tandkrämen för att göra rent tänderna, då bör ju den luddrade tandkrämen innehålla smuts. Om jag fortsätter gnugga tänderna med skitig tandkräm, ja hur rena blir dom då? En åsikt jag står för än idag.

Vi delade kapprum med ett gäng 1:or, där jag senare fick en "vän" i form av Denny. Denna "vänskap" bestod enbart i att vi åkte skolbuss tillsammans, men mer om det senare. Det fanns dessutom en kille vid namn Anderas, som kunde imitera Kalle Anka PÅ PRICKEN, vilket imponerade stort på mig. Den här klassen skulle senare bli "grön", men nu hette dom "1 GJ" av någon märklig anledning. När jag bläddrar igenom skolkatalogen ser jag en total avsaknad av struktur i namngivandet av klasser.
Exempel:
1:orna hette: 1 CG, 1 GJ och 1 TO
2:orna hette: 2:1 och 2:2
3:orna i sin tur hette: 3 A och 3 B.
Resterande klasser följde 3:ornas mönster med årskurs följt av bokstav. Dock börjar 5:orna på D, följt av E, istället för A och B.
Och till sist kom 6:orna. Det var bara en klass, klass 6 kort och gott, bestående av 35 elever. Varför man valde att inte dela upp denna klass i 6 A och 6 B, eller liknande, tänker jag inte ens ifrågasätta. Struktur och någon form av organisering var ju uppenbarligen inte aktuellt.

Hur som helst, jag nämnde skolbuss. Jag bodde nämligen lite "lantligare" än övriga. Som några av er vet, så är Parkhemsskolan omringad av radhus, vilka beboddes utav mina klasskamrater. Jag å andra sidan, bodde en bit bort. Man va tvungen att gå på vägar omgivna utav skog och när man är sex år gammal så är ju allting så oändligt mycket större än vad det faktiskt är (tillexempel tog det mig 5 år innan jag insåg att korridoren i stora byggnaden inte var längre än kanske 50 meter, men i mitt sexårshuvud var den oändlig), så det kändes verkligen som om jag bodde i en annan ort än alla andra. Sträckan på 2 kilometer föranledde således till att jag fick åka skolbuss till och från skolan, medan mina vänner fick gå eller cykla. Lyx, om ni frågar mig.
I min klass var vi bara tre som åkte skolbuss, vad jag kan erinra mig. Det var jag, Richard Björkman och Therese Andersson. Även Jenny Persson borde ju ha åkt, nu när jag tänker efter, eftersom hon bodde precis bakom mig. Kanske hade hon en annan lösning. Richard tillhörde egentligen gänget som bodde väldigt nära skolan, men han var dagbarn hos tidigare nämnde Denny, som bodde en bit ifrån mig, vilket alltså ledde till att Richard då och då deltog i bussresorna. Vi tre blev snabbt vänner.

En dag när jag och Richard utforskade skogen intill skolan, så hittade vi en koja. Jag tror inte jag ens behöver förklara vilken "it"-grej kojor var på den tiden. Alla byggde kojor och om man hade haft föräldrarnas tillåtelse hade man även bott i sin koja. Vi började leka i den, möblera om och planlägga en utbyggnad. Plötsligt dök kojans rättmätiga ägare upp. Tre stycken 2:or, jag minns att Fredrik Gräs var en utav dom. Vi blev hotade med spö om vi inte gav oss av, så vi sprang snabbt iväg. Senare på dagen fick fröknarna nys om detta och tvingade killarna att be om ursäkt. Än idag håller jag mig på säkert avstånd ifrån dessa människor.
För att slippa liknande händelser, där folk hotar en med stryk, kände jag att jag va tvungen att skaffa mig lite pondus. Eftersom jag var både tunn och saknade framtänder fick jag förlita mig på att sprida ett rykte om mig själv. Här kommer sexårsverksamhetens klassnamn in i bilden. Det fanns: "Pandorna", "Pirayorna" och "Pytonormarna". Jag tillhörde Pirayorna, den klart farligaste. Nu är ni nog många som tycker att Pirayorna och Pytonormarna är dött lopp, men enligt en sexårings logik så måste ju en pytonorm lukta pyton, alltså är hela deras farlighet spolad. Min avsaknad av framtänder ledde till att jag ganska lätt kunde anamma ett vampyrliknande utseende, eftersom jag enbart hade hörntänder i överkäken. Min fantasi började bearbeta denna fakta och kom fram till: jag var en "blodtörstande vampyr-piraya".
En gång fick jag användning utav denna fras, när Magnus Johansson (en pytonorm), helt utan förvarning hoppade på mig, brottade ner mig och tog ett strypgrepp. "Jag är en blodtörstande vampyr-piraya!" väste jag ur mig, varpå han skrek till och sprang iväg. Efter det var de ingen som muckade med Niklas Thim.


(Kuriosa: myten om att jag var en "blodtörstande vampyr-piraya" har nog satt sina spår i mitt undermedvetna. En kväll i Sydney satt jag, punschfull, och lekte att jag var en vampyr. Detta var i Januari 2011, 21 år gammal.)