Sommarlovet började lida mot sitt slut och jag fyllde 7 år. Att fylla 7 år är en big deal. Det var dags att börja 1:an, ny klass och riktiga ämnen på schemat. "Svenska" skulle alltså innebära 50 minuters studerande av det svenska språket, och inte någon fröken som läste högt ur Barnen i Bullerbyn. Jag vet inte hur det ser ut idag, men på min tid (fyfan va gammalt de låter, det där får jag passa mig för) så hade man samma lärare i nästan alla ämnen. Svenska, engelska, matte och senare NO, SO och OÄ, skulle läras ut av samma person: Birgitta Borg. Birgitta hade en tax som hette Bamse, som var gammal redan när vi började 1:an och på något märkligt sätt fortfarande var vid liv 8 år senare. Kanske var det en dubbelgångare. Vi fick även dra flyttlasset ett halvt varv runt skolan, till den nybygda "Baracken", vilket givetvis bidrog till ännu mer oordning i mitt redan usla lokalsinne

Det första som mötte mig när jag kom gående mot mitt nya klassrum, min nya klass och mitt nya liv, var Richard. Han stod där, avslappnat lutande mot ett trappräcke. Jag var kanske 20 meter ifrån när jag såg det: örhänget. Ett hål i örat på den här tiden är, med dagens mått mätt, en halstatuering eller en riktigt snabb motorcykel. Avunden som formligen forsade över mig. Jag hade alltid velat ha ett örhänge, men aldrig fått. "Det är något för tjejer", hade mamma. (Vilket är otroligt omoraliskt av henne, eftersom jag föddes upp med artister som KISS, Metallica och AC/DC, där varenda en hade hål i öronen.) Min lösning blev således att jag såg till att spara den lilla metall-klämman som höll ihop strumpor. Denna satte jag sedan i örat, så de liknade ett örhänge. Ibland brukade Richard, lite försynt, undra varför den alltid satt på olika ställen, på olika öra. Jag viftade bort det med att jag minsann hade en massa hål i öronen, men att dom va tagna med så liten nål att man inte kunde se dom.
Men nu stod Richard där, med en blänkande röd sten i örat. Ett äkta örhänge. Jag var givetvis tvungen att hävda att jag "lagt den flugan bakom mig".

Dom personer som slog mig följe från sexårs in i min nya klass var: Richard, Jessica Magnusson och Ida Nilsson.
Här skulle jag självklart vilja bifoga ett foto på min nya klass, men eftersom jag inte lyckats få tag i skolkatalogen från detta år, så får det helt enkelt vänta.

I 1:an började "rollerna" i alla klasser utkristallisera sig mer. Vi hade den coola killen Robin Hemberg (som givetvis hade hål i örat), den smarta Alexander Hildingsson (nej, jag skojar inte. En slipad hjärna), sportnörden Adam Widercrantz (fotboll, innebandy och hockey och vid sidan om detta, en naturlig talang för friidrott), kortisarna Tomas Ljung och Emelie Landerholm (117 respektive 116 cm) och som motpol till nyss nämnda: flaggstången Tom Tevall (147 cm?).
Jag själv axlade väl en roll som någon slags clown, vilket passade mig som handen i handsken. Jag hade mycket otur som liten, så jag behövde aldrig anstränga mig för att få folk att skratta (skadeglädjen är den enda sanna glädjen). Det var även mitt första möte med en (nästan) invandrare: Alexandre Pripp. Alexandres mamma var från Frankrike och det faktum att han så rebelliskt hade slängt om E och R i slutet av sitt namn, gjorde honom till den klart mest exotiska personen som jag hade träffat.

Väldigt små medel krävdes för att skapa en vänskap i den här åldern. För mig räckte det med att jag gillade KISS (bandet alltså, inte vätskan), vilket öppnade vänskapsdörrarna till: Tom, Alexander, Johan Söderman och Alexander Holmberg (senare Rintsberg. Jag är dock inte helt säker på om han var med ända från 1:an, rätta mig gärna). Dessa "dörrar" ledde sedemera in till rum där dessa personer hade sina vänner sedan tidigare. Jag vart alltså vän med Tomas tack vare Alexander, Mattias Skog tack vare Tom, Robin Hemberg tack vare Richard och den häftigaste av alla: Alexandre Pripp tack vare Johan.
I min lilla näve hade jag den perfekta mixen av vänner.

Man började nu (jag vet inte hur det var för er andra, men för mig var det första gången) leka med sina klasskompisar EFTER skolan. Det var inte längre bara rasterna som ägnades åt "burken" och "boll över plank", utan även timmarna efter att skolans klocka ringt för dagen. Det var dock väldigt viktigt att mamma fick veta vart man höll hus. Om jag helt sonika följde med Alexandre och hans farfar (som jag tyckte mig se på tv för några år sedan, den mannen hade inte åldrats en dag!) hem, så kunde jag förvänta mig en rejäl utskällning och tv-spels-förbud. Idag förstår jag det resonemanget, men då kunde jag inte för mitt liv fatta vad som var the big fuzz.

Vi började med skrivböcker i svenskan. Äppel, Päppel, Piron, Paron, Kråkan, Tallegren. Det var tänkt att man skulle skriva ut en per årskurs, men jag var kunskapstörstande på den här tiden och slängde mig hungrigt över grammatik, saknade ord och böjelser. i 4:an hade jag lyckats tjata till mig Tallegren och skrev ut den. Det var lite av ett inofficiellt race mellan mig och Julia Lindholm & Frida Alenius. Även Stephanie Gavrilovic var väl med på ett hörn, men aldrig något riktigt hot. Jag skriver "Julia Lindholm & Frida Alenius", eftersom jag anser att dom samarbetade, medan jag körde solo och därför fuskade dom. Vem som vann vet jag inte, men jag har för mig att Frida lämnade in Tallegren före mig, men hade dock två fel, vilket ledde till att jag korades som vinnare. Men jag har ingen källa på detta.

Nåja, tillbaka till 1:an.
Efter jullovet skulle vi börja lite smått med engelska. Vi fick lära oss grundera som "hello, my name is" och "how are you?". Några fågelarter slängdes in också, som "swallow" (vilket idag är något helt annat för mig än en svala) och Robins favorit "wagtail" (sädesärla). Han påpekade ofta att han kunde "wagtail", och viftade på rumpan.


Jag kommer nu i efterkommande inlägg att hoppa fritt mellan årskurs 1-3, eftersom det inte finns supermycket att berätta om varje enskild årskurs,, och eftersom jag helt enkelt inte kan urskilja om ditten hände i 1:an eller 2:an. Jag ska dock försöka hålla mig inom någorlunda tydliga ramar, så jag ägnar mig nu åt lågstadiet.
Förhoppningsvis kan jag kasta in en mängd bilder i nästa inlägg.